Att utmana sig själv!

Paus vid bensinmack i Enköping.

I vanliga fall när jag kör klungkörning med Fredrikshof brukar farten ligga på ca 28-30 km/h i snitt, vilket ligger i linje med farten vi kommer att hålla på Vätternrundan (sub 11).

Därför var det en bra utmaning när jag i dag följde med ett Fredrikshofsgäng på en cykeltur runt delar av Mälaren (via Södertälje-Strängnäs, Enköping, Bålsta) och jag på förhand visste att snittet skulle ligga på ca 30-32 km/h. Men det gäller att utmana sig själv!

Kl. 04.35 i morse samlades vi ett gäng på nio cyklister vid Västerbrons fäste vid Hornstull. Efter några minuter kom gänget på fyra personer som cyklat från Barkarby, så totalt blev vi 13 cyklister som sedan drog iväg mot Södertälje och vidare västerut.

Att starta så här tidigt på morgonen har både sina för- och nackdelar. En stor fördel är att det är så lugnt på vägarna. Nästan ingen biltrafik alls! Samtidigt är det bra att få testa hur formen är tidigt på morgonen, eftersom starten i Vätternrundan går redan klockan 4 på morgonen. En stor nackdel är givetvis att man är lite trött, i alla fall innan benen och kroppen hunnit vakna till liv.

Fram till Strängnäs rullade det på bra och jag kände att det funkade bra. Vi hade bitvis motvind, men också en del medvind. När vi, några mil senare, kom fram till första riktiga stoppet i Enköping var jag rätt trött, så en vila på en stund tillsammans med en halvliters cola och en kexchoklad satt perfekt.

Men att fortsätta cykla hela vägen tillbaka till Stockholm kändes lite för tufft, samtidigt som jag vill ha en del krafter kvar till Siljan Runt på lördag, så jag och Petter (som är en av dem jag kommer cykla sub11A på Vätternrundan med) bestämde oss för att hänga på fram till Bålsta och sedan ta pendeln hem. Ett klokt beslut med tanke på att snittfarten fram till Bålsta låg på 32,6 km/h (!)